Couldn't you spare me?
Ännu en dag då allt känns värdelöst.
Lagom blödig känner jag mig idag, precis som alla andra dagar.
Just nu så känns allting otillräckligt,
men jag har bestämt mig nu för att inte lägga ner för mycket energi på människor runt omkring mig. Om så bara för ett tag, ska jag försöka fokusera på mig själv.
Om 8 dagar så åker jag till New York och det är precis vad jag behöver. En break från allt här hemma. En break från alla människor. En nystart, nya intryck, nya upplevelser men framförallt nya människor. Allt behöver inte vara bra, men åtminstone annorlunda. För jag är så trött på allt här hemma.
Om två månader sitter jag kanske i Bronx och beklagar mig över hur mycket jag saknar alla som finns här hemma i Eslöv. Jag önskar och hoppas att det blir så. Men för tillfället är jag aningen tveksam. Som det ser ut nu kommer jag framförallt sakna min familj. Det finns liksom ingen annan speciell person här hemma längre, åtminstone inte som finns där som förut. Men människor kommer och går, det är väl så det är.
Lagom blödigt inlägg jag vet, men nu har jag åtminstone fått det ur mitt system.
