Live the life, live the dream
no fear
Kvällen har varit lång, men ändå inte. Idag hade jag släktkalas, det blev lite födelsedagsfirande och även lite avsked. Men middagen betydde oerhört mycket för mig. Att så många var där för att säga hejdå. Det betydde verkligen enormt. Det verkar som alla andra förstår att jag ska åka utom jag. Alla säger ja men gud vad snart Sara, då har du ju bara en vecka kvar här hemma. Själv går jag i min egen lilla värld och tänker att jag har mycket tid kvar här hemma, och att jag ska hinna med tusen saker innan jag åker. Men så kommer det ju definitivt inte bli. Hur som helst så fick jag mest pengar, verkligen behövligt, fick även ett jättefint halsband och örhänge, en pyjamas och en laptop. Så ja jag är nöjd!
Jag har varit hos Andreas nu ikväll. Vi satt och snacka i säkert en timme om allt mellan himmel och jord. Det är extremt skönt att snacka med någon som tänker likadant, att få känna att människan som sitter mitt emot förstår precis vad jag menar. Nuförtiden så känns det jävligt sällsynt. Det finns inte många människor som tänker och känner precis som en själv. Så det är jävligt uppskattat och det ska jag definitivt ta vara på. Sånna människor burkar man få leta efter, och har man tur, då menar jag riktig tur så hittar man de.
Jag kan inte ens försöka föreställa mig hur det kommer bli. Om en vecka så påbörjar jag ett helt nytt liv, i en helt ny miljö med helt nya männsikor. Ja det kommer bli mycket nytt, det finns inte mycket som kommer vara detsamma. Men det är positivt, det känns positivt.
Det som känns jobbigt nu är stockholms resan som jag påbörjar imorgon kväll. Halv tolv går mitt tåg mot sthlm, sen är jag framme runt sex morgonen efter. Nio har jag intervju på Amerikanska Ambasaden, sen efter det är det hem igen och det kommer vara en stor lättnad, verkligen. Jag längtar tills jag sitter på tåget hem, då jag vet att jag ska få komma hem och fira min födelsedag med min familj, äta tårta och bara mysa!
So far so good
