Never enough
Idag är det måndag och jag har jobbat mer eller mindre hela dagen. Packat och tvättat. Och nu åker vi snart till flygplatsen, hoppar på flyget som tar oss till California. Det känns okej, men jag hade nog hellre stannat hemma och umgåtts hela veckan med Anna. Kommer ändå jobba 24/7 känns det som. Ingen julkänsla har jag heller, och mina julkort kommer inte iväg för bernadette kom hem senare än vad hon sa, så jag fick ingen tid till att gå och posta dem.
Det är skumt, ibland känns allt skit bra, då känns det som jag trivs riktigt bra, sen finns det stunder då jag inte alls trivs där jag bara känner att jag kunde fått det bättre någon annan stans. Jag älskar New York, jag gillar Bronx, det är mysigt. Men familjen, ja jag vet inte, som sagt ibland känns det great andra dagar känns det inte lika great.
Så jag ber om ursäkt för mina julkort, har inte tid att skicka de, men mamma, pappa, mormor, framor, linnéa och rasmus, ni får dom kanske nästa år. Vem vet!
Jag saknar Tillybaby, hon borde varit här och myst med mig i sängen som hon alltid brukade göra innan.
Nu ska vi åka, ha det great mina vänner, så hörs vi när jag kommit fram.
Några bilder som är tagna ganska nyligen.
Mina slipers är bruna, undrar varför?
Kan du inte bara stoppa din brev i brevlådan och sen ta upp den röda "stången"¨så tar brevbäraren det :P Så gör vi här i alla fall.. rätt skönt. God Jul !
Det gör inget att du inte fick postat dina vykort det viktiga är att vi vet att du tänker på oss och det vet jag att du gör. Love you min lilla dotter.
Hej gumman! Jo det är klart att det kan kännas som lite berg- och dalbana när man kommer till en helt främmande miljö med främmande människor. Att känslorna växlar är nog inte så kontstigt, jag tror att det viktigaste är vad som verkligen händer. Händer det bra eller dåliga saker? Finns det en förståelse hos familjen för att allt är nytt och annorlunda för dig? Kan det vara så att du ställer för höga krav på dig själv, eller tycker du att famijen ställer orimliga krav på dig? Det är kanske så att familjen har längtat efter din support, mot bakgrund av vad som har hänt, och att de lägger lite för stort ansvar på dig. Om det inte känns som alldeles akuta problem tycker jag att du ska se tiden an och avvakta. Som du vet finns mamma, Ruby och jag här närhelst du behöver oss.
Önskar dig det bästa av allt!
Pappa
kämpa på sara du klarar detta fint. och fina bilder hehe
