Nothing's comparable
Riktigt längesen jag skrev nu, inte kännt motivation till att blogga, men så har det väl varit länge. Det går i perioder, precis som med mycket annat, inte kul alltid. Tröttnar lätt när det blir för mycket rutin. Rutin är ju bara drygt, förstår inte hur jag ska kunna klara av ett normalt arbetsliv, jag hatar när samma saker händer var dag, det är deprimerande.
Inne i en riktigt fet svacka nu känner jag. Har bara varit hemma i Eslöv i drygt 2 veckor, och jag känner mig totalt lost. Jag visste att det skulle bli precis såhär. Det är underbart att ha familj och mina närmsta vänner tillbaka i mitt liv on a regular basis, don't get me wrong there, men det är också det enda. Jag saknar New York furktansvärt. Det går inte ens att förklara hur ångesten äter upp mig. Jag hoppas verkligen, att jag kan åka tillbaka dit i Maj och bara få tillbaka mitt helt oslagbara liv, mina ovärdeliga vänner, och staden som aldrig gör en besviken.
Livet i Eslöv so far har väl varit ganska uneventful. Staden går på rutin, samma människor, med samma visoner, mål och drömmar. Samma bs som snackas i varje hörn, redan trött på det, spyr på dessa männirkor som lever på andras misstag och snedsteg, som lever för skvallret. Förstår inte att man kan ha ett så tråkigt liv så att man ständigt känner behovet av att snacka om andras.
Tror inte det finns en endaste själ i denna stad som verkligen kan förstå hur det känns. Eller jo en, och det är Anna för hon och jag sitter väl i samma båt. Tack gode gud för det!
Men jag är fortfarande så jävla glad att jag åkte även om det är riktigt tufft att vara tillbaka nu. För mitt år i USA är det bästa året i mitt liv so far. Det finns inget i mitt liv som kan mäta sig med den tiden. Nu när jag tänker tillbaka på det så är det svårt att förstå, vilket jävla liv jag levde. Helt underbart.
NYC
Sommaren 09
Invaluable
Önskar jag kunde ha Anika lite närmre också, känns riktigt tomt utan henne. Men så har det ju varit ett tag nu, även om vi pratar varje dag så är det ju inte som att ha henne här på plats. Men snart så får vi träffas, och även den dagen kommer bli oslagbar. Så glad att jag hittat en människa som jag kan lita på till 110%, en människa som aldrig dömmer, utan bara hjälper och stöttar. En person som kan berätta vad jag tänker, före jag öppnat munnen. Hon är verkligen one of a kind, och henne tänker jag inte släppa i första, andra eller tredje taget.
Nu blir det film sen sängen, hoppas på en mindre ångestfylld dag imorgon.
Ha det fint vänner
