Even the good can be a curse
Kom nyss hem, haft en bra dag. Träffat vänner, och bara chillat, sen ikväll blev det Veolute med Anna.
Överlag är jag tillfreds med mitt liv, jag har mina vänner och min familj som jag litar på till döden. Jag vet vart jag ska vända mig när saker och ting inte går min väg. Jag vet att jag inte kunnat hittat mig en bättre familj och bättre vänner. Jag hoppas ni vet vilka ní är och hur otroligt mycket jag tycker om er. Men trots att allt ligger och flyter på förvånansvärt bra, så känns det tungt. Jag sakner så många människor, och det svider varje dag jag vaknar upp och inser att det kommer dröja flera månader innan jag får se mina älskvärda ansikten igen. Det är så jävla fattigt att man träffat och lärt känna människor som bor tusen mil ifrån en när man i nuläget inte kan leva utan dem. Det är sjukt svårt att hålla huvudet högt all day every day, när man ständigt blir påmind om hur många älskvärda människor som förtillfället finns utom räckhåll. Jag skulle döda för en vecka med Emma uppe i Östersund, eller för en vecka med Anika i Tyskland. Eller en vecka med min underbara värdfamilj på irland eller mina andra också helt underbara värdfamilj i Larangeville NY. Fan vad det är hårt alltså, det är nästa så jag bara vill skolka ihjäl mig från jobbet och dra härifrån. Men det är skönt att USA ändå närmar sig med stormsteg, jag behöver verkligen en awesome sommar i NYC med världens bästa Anika. Det positiva med jobbet är att jag fick en feting lön, som var större än förväntat. Älskar när man får mer än vad man hoppats på. Trost att jag inte direkt kan röra några pengar nu så känns det jävligt fint att veta att man har en tredjedel av vad som behövs för att NYC sommaren 2010 ska bli av. Och pricken över i:et på detta är väl att min efterlängtade iphone kommer om 3 dagar.
Sjukt att livet kan vara så bra men ändå så jävla surt. Men det är väl som med mycket annat här i livet, det finns fördelar och nackdelar. Tyvärr kan man inte bara få det bästa och utesluta det värsta, trots att man många gånger skulle vilja ha det så. Men det man inte dör av blir man väl starkare av, eller ja det är vad jag hört i alla fall. Så det är väl bara till att bita ihop och hoppas på att jag en dag i framtiden kan uppnå och hitta allt det jag i nuläget drömmer om och letar efter.
Jag tycker om er, jag uppskattar er obeskrivligt, ni skulle bara veta..
