It's not enough to make it all okay
Idag har varit en riktigt dryg dag. Soft men dryg. Varit ledig som sagt, dum som jag var bestämde jag mig för att följa med på födelsedags kalaset. Som sagt dumt var det, eftersom jag lyssnade på skrikande ungar i timmar. Det är fan inte normalt för 3åriga pojkar att gråta sig igenom dagrana. Jag vet att det är mycket som pågår i familjen, och jag vet att alla kämpar hårt för att få allt att fungera. Men jag menar skaffar man barn så måste man ju förstå innebörden av det. Varför avla unge på unge när man vet att barn måste stimuleras every second of every day? Det är något jag aldrig kommer förstå, har inget emot barn, skulle inte befinna mig här om jag haft det, men det är fan inte rätt att skaffa barn när man sen inte är stark nog att ta hand om dem. Barn kräver så fruktansvärt mycket energi, även om jag inte har några egna, så vet jag att det är krävande. Det är inte så att vi i dagens samhälle, välutvecklat som det är, inte vet att barn behöver a great deal of work.
Ja det är inte lätt att förstå människor runt omkring. Ibalnd undrar jag om folk inser hur transparent they are.
Anyway, imorgon skulle varit en ledig dag för mig, men som vi alla vet, blir det sällan som planerat. Så istället jobbar jag 11-4, fattigt men sant. Efter jobbet blir det en snabbis till Manhattan, om jag känner mig själv, vet jag att jag kommer banga. Men jag måste verkligen in, saknar massa nödvändiga saker som jag måste införskaffa.
Fredag, lördag och söndag innefattar jobb jobb och mera jobb.
Blev inget direkt valborgsfirande för min del detta året, blir inte heller något midsommar firande. Blandade känslor, the holidays är överskattade no doubt men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite nostalgic.
Hur som, är inne på min sjätte månad nu och jag börjar känna stressen. Finns så mycket att göra, finns så mycket att se, så fruktansvärt mycket jag vill hinna med innan jag lämna NYC för den här gången. But I guess I still have time on my side.
Nu ska jag läsa lite mer, sen blir det sängen.
Idag saknar jag bilen med hög musik, saknar tillybaby i min säng, saknar middag med mamma efter jobbet, saknar Andreas och uterummet, saknar pappas lax med potatis och dillsås, saknar mormors kanelbullar, saknar rubys och mina flabbatacker åt mamma och pappa, saknar linnéa, matilda and the rest of my world. Ja med simpla ord, idag saknar jag home.
Ja det är inte lätt att förstå människor runt omkring. Ibalnd undrar jag om folk inser hur transparent they are.
Anyway, imorgon skulle varit en ledig dag för mig, men som vi alla vet, blir det sällan som planerat. Så istället jobbar jag 11-4, fattigt men sant. Efter jobbet blir det en snabbis till Manhattan, om jag känner mig själv, vet jag att jag kommer banga. Men jag måste verkligen in, saknar massa nödvändiga saker som jag måste införskaffa.
Fredag, lördag och söndag innefattar jobb jobb och mera jobb.
Blev inget direkt valborgsfirande för min del detta året, blir inte heller något midsommar firande. Blandade känslor, the holidays är överskattade no doubt men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite nostalgic.
Hur som, är inne på min sjätte månad nu och jag börjar känna stressen. Finns så mycket att göra, finns så mycket att se, så fruktansvärt mycket jag vill hinna med innan jag lämna NYC för den här gången. But I guess I still have time on my side.
Nu ska jag läsa lite mer, sen blir det sängen.
Idag saknar jag bilen med hög musik, saknar tillybaby i min säng, saknar middag med mamma efter jobbet, saknar Andreas och uterummet, saknar pappas lax med potatis och dillsås, saknar mormors kanelbullar, saknar rubys och mina flabbatacker åt mamma och pappa, saknar linnéa, matilda and the rest of my world. Ja med simpla ord, idag saknar jag home.
Kommentarer
Postat av: Syster
Saknar dig med systerryster! Hoppas vi ses i Kuba snart! Älskar dig gumman
Trackback
