Only a life lived for others is a life worthwhile
Idag är jag trött. Helgen har varit helt okej, jobbade i fredags 7-4, sen var jag totalt död så det blev en mys kväll med min 60 inch tv. Lördags var det också jobb från 7-4, efter det blev det en snabb dusch, sen tog jag bussen in till Manhattan. Gick och köpte mig en outfit sen rullade jag vidare till Anna i Brooklyn. Där blev det pepp innan utgång. Sen vidare till Ultra, trevligt som vanligt. Efter det blev det Taco Bell, sen taxi hem. Somnade illa kvickt.
Idag vaknade jag självmant halv åtta, hade svin ont i magen. Men hur som, tog mig i kragen och åkte in till stan, gick en vända runt Times square och njöt av att solen sken.
Nu sitter jag hemma i min källare och lyssnar på musik och njuter av livet. Just nu är jag så fucking nöjd med mitt liv, allt rullar på precis som det ska.
Anyway, idag har vi haft påskmiddag här hemma. Har varit fullt hus sen i förmiddags och vi har fortfarande gäster, det är inte helt fel med nya ansikten.
På tal om annat så kan jag inte förstå hur fort tiden går. Jag har varit här drygt 4 månader nu och det känns inte alls så. Jag har hunnit med sjukt mycket på kort tid, vilket jag är väldigt tacksam för.
Bilkrashen här om dagen var lite eye opening faktiskt. Sinnes hur snabbt allt kan tas ifrån en.
When someone dies, you realize that you never know how much time you have with the people you love. They can go at any time - as can you. And so you must make the most of this time.
Jag vill att pappa ska komma hit nu och njuta av livet med mig. I'm waiting for you!
Men nu ska jag väl tjocka mig framför tv:en.
Men först vill jag bara säga att jag älskar er Pappa och Mamma, vet inte vad jag gjort utan er. ÄR så oerhört tacksam för att just ni är mina föräldrar. Vet inte hur många gånger jag förklarat för folk hur det ligger till. För när jag besvara frågan vart kommer du ifrån är mitt atumatiska svar Sverige, med tanke på att jag bott där sen jag var 1år. Men jag får ALLTID samma frågande blick tillbaka. Du svensk? Nä, no way? Men ja tänk för att det är jag. Men det stör mig inte att förklara hur det ligger till. För jag har världens bästa familj hemma i Sverige och dom är verkligen to die for.
Last but not least, ett citat som jag tycker är riktigt jävla klockrent
"And in the end, it's not the years in your life that count. It's the life in your years"
