You better watch your step
Längsen jag skrev, men fick ett ryck nu och kände att lite bloggande kanske kunde gynna.
Vet inte riktigt vart jag står just nu, jag jobbar och försöker planera inför sommaren. Än är inget 100%, men jag hoppas fortfarande på att det blir någerlunda likt det vi från början hade tänkt oss.
Livet är fan aldrig lätt, ibland är det bara mindre svårt. Känns som jag har mycket vilandes vid min fötter, viktiga beslut som måste tas, helst nu för att jag inte ska förlora för mycket tid. Och med tanke på att livet tyärr inte vara förevigt, så känner jag att jag kan inte gå och dra på saker hur länge som helst. Vet att jag tidgare varit väldigt rädd för att ta beslut som jag vet kommer förändar mycket i mitt liv. Men nu efter usa så känns det som jag har fått mer kött på benen. Är inte så rädd för att börja om från scratch längre, jag vet att man måste satsa för att vinna. Ibland vinner man stort och ibland förlorar man stort, det är så livet är. Det går oftast plus minus noll, kan inte gå plus alltid. Finns inte tid och rum för det även om man många gånger önskar. Så jag tänker inte vara rädd för vad som komma skall, livet är sjukt otippat och det som händer ja det händer. Finns ingen metod i världen som biter på livet, det ger vad det ger och tar vad det tar, man kan stoppa händelser man inte har makt över och tyvärr har vi ju inte makt över mer än oss själva. Var och en står för sig, och det är ju faktikst så att man ska leva sitt liv utefter vad man själv tror på, måste ta beslut som blir bäst för en själv, för det är ju så att man själv är den enda personen man är garanterad att leva med för restan av livet. Allla andra kan komma och gå.
Vet inte riktigt vart allt detta kom ifrån, men ut skulle det så ja såhär blev det.
Förövrigt som hoppas jag på att folk ser vad dom har när dom faktiskt har det
Annars, vi ses!
Vet inte riktigt vart jag står just nu, jag jobbar och försöker planera inför sommaren. Än är inget 100%, men jag hoppas fortfarande på att det blir någerlunda likt det vi från början hade tänkt oss.
Livet är fan aldrig lätt, ibland är det bara mindre svårt. Känns som jag har mycket vilandes vid min fötter, viktiga beslut som måste tas, helst nu för att jag inte ska förlora för mycket tid. Och med tanke på att livet tyärr inte vara förevigt, så känner jag att jag kan inte gå och dra på saker hur länge som helst. Vet att jag tidgare varit väldigt rädd för att ta beslut som jag vet kommer förändar mycket i mitt liv. Men nu efter usa så känns det som jag har fått mer kött på benen. Är inte så rädd för att börja om från scratch längre, jag vet att man måste satsa för att vinna. Ibland vinner man stort och ibland förlorar man stort, det är så livet är. Det går oftast plus minus noll, kan inte gå plus alltid. Finns inte tid och rum för det även om man många gånger önskar. Så jag tänker inte vara rädd för vad som komma skall, livet är sjukt otippat och det som händer ja det händer. Finns ingen metod i världen som biter på livet, det ger vad det ger och tar vad det tar, man kan stoppa händelser man inte har makt över och tyvärr har vi ju inte makt över mer än oss själva. Var och en står för sig, och det är ju faktikst så att man ska leva sitt liv utefter vad man själv tror på, måste ta beslut som blir bäst för en själv, för det är ju så att man själv är den enda personen man är garanterad att leva med för restan av livet. Allla andra kan komma och gå.
Vet inte riktigt vart allt detta kom ifrån, men ut skulle det så ja såhär blev det.
Förövrigt som hoppas jag på att folk ser vad dom har när dom faktiskt har det
Annars, vi ses!
