All in
Fredag idag, eftermiddagen spenderade jag i Yonkers med den nya Host familjen jag blivit matchad med. Huset var helt okej, hela källaren är mer eller mindre min, där finns toalett med dusch, ett sovrum, ett stort vardagsrum med tv och en liten uteplats.
Jag skulle möta upp Paul (Host pappan) utanför en affär nära Union Square, jag gick vilse en aning så det sluta med att jag tog taxi. Jag hamnade West när jag skulle East, men så kan det gå va. Hur som helst så vänta jag tills klockan blev omkring tjugo över två då en polis kommer fram till mig och fråga om jag heter Sara. Jo så var ju fallt, han berättade att han skulle köra mig till Paul för han var lite sen. Så vi hoppade in i polisbilen, sirenerna satte han på när han kände för det. Mest för att det tar en evighet att ta sig fram med bil på Manhattans gator. Långt om länge var jag & Paul i alla fall framme i Yonkers.
Host föräldrarna är både jätte snälla, verka rväldigt flexibla och down to earth. Barnen var vilda som djur, men det är väl pojkar i den åldern. Det kommer bli mycket jobb, eller snarare hårt jobb när jag väl jobbar. Men när jag är ledig så är jag ledig.
I början av Mars åker vi till Irland och ska stanna där drygt tre veckor i ett hus i Dublin. Jag får lov att åka hem till Sverige ett par dagar om jag känner för det, eller ta dit någon till huset vi hyr. Vi får väl se hur det blir.
Men som sagt jag flyttar på söndag, förhoppningsvis blir det bra.
Nu ska jag fortsätta chilla med One tree hill.
Ha det fint mina vänner
Föressten pappa det hade varit roligt om du kunde höra av dig, känns som du gått under jorden.
Ses
Trading places
Idag gick jag inte upp förrän 12, låg och vred och vända på mig i en evighet. Men nu sitter jag i alla fall nere i köket och väntar på mitt kaffe. Efter jag sörplat i mig det ska jag göra mig i ordning sen ska jag gå till posten, måste posta lite olika saker.
Det är rätt lustigt egentligen det här med att åka iväg. Man lär sig så sjukt mycket om sig själv, men även om andra. Jag menar the phone goes both ways. Man inser verkligen vem ens riktigta vänner är, finns många som stått i skugga tidigare som jag nu ser så jävla klart. Bara för att jag valde att åka och ta chansen betyder inte det att det är jag som måste höra av mig till folket där 24/7. Jag menar vart man än befinner sig måste det ju vara ömsesidigt.
Jag är i alla fall så satans gald att jag åkte, även om inget hitills har blivit som jag ville eller trodde att det skulle bli. Så har jag redan lärt mig massvis, därmed inte sagt att detta inte har varit extremt påfrestande.
JA så är det.
Nu ska jag kila
HA det
tell me when it's over
Idag tackade jag nej till familjen jag träffa här om dagen. Direkt efter blev jag matchad med en ny familj, med fyra pojkar, alla under 5. Mamman är en stay at home mom med tanke på att de har en son på ett år, pappan jobbar som polis. De bor i Yonkers. So far känns det riktigt bra, så hoppningsvis känns det ännu bättre när vi träffats. Vi ska träffas på fredag eftermiddag och om allt går som det ska så flyttar jag väl i helgen.
Det som är najs med den här familjen är att mamman är ursprungligen från Irland, så i Mars ska vi i så fall dit. De har även en lägenhet i Spanien, dit åker de en månad varje sommar och de vill ha med Au Pairen.
Hur som helst om det inte skulle bli något med den här familjen, är risken väldigt stor att föreningen kommer skicka hem mig. Det är verkligen inte det jag vill, men jag kan inte göra så mycket åt det nu.
Nu ska jag nog sova, är alltid trött nuförtiden, förstår dock inte varför. Men jag är väl utbränd antar jag.
what goes around comes around
En ny familj hade suttit riktigt fint nu, för övrigt leker livet men inte fullt så mycket som det borde. Trött på det här nu, vill bara hitta en familj som är bra. Tycker det finns så många familjer här som förväntar sig att Au Pairen inte vill eller är i behov av ett eget privatliv. Visst att man jobbar 45 timmar i veckan, men de dagar man är ledig borde man få göra vad man själv känner för. Ska man bo någonstans i ett år så måste man väl för fasen få ha en kompis som sover över på helgen när man är ledig, eller åtminsote en kompis på dagen, men icke. Känns som jag träffat ett flertal familjer nu, men de flesta har riktigt skumma regler.
Jag vill komma någerlunda nära New York
Jag vill kunna ta hem en tjejkompis på helgen som får sova över
Jag vill kunna ha en kompis som hälsar på över dagen om jag är ledig
Det är typ dom kraven som jag tycker är viktiga, och enligt mig själv är det inte för mycket begärt. Men det verkar vara satans svårt att hitta en familj som uppfyller dessa tre krav. Får väl försöka ett tag till, men i värsta fall blir det väl en resa hem till Sverige och Elsöv igen. Jag vet i alla fall att jag är riktigt trött på min situation nu och jag kommer inte palla det här länge till.
Men om man bortser från ovanstående så är allt som det ska. New York är fortfarande riktigt najs, synd bara att det är så kallt. Men innan vi vet ordet av det så är väl våren på ingång.
Ikväll blir det nog en lugn kväll, är lagom sliten faktiskt.
Nu ska jag göra annat, ha det great mina vänner!
Go hard or go home
För tillfället bor jag i alla fall hos Anna för er som inte vet. Sjukt snällt att jag får bo här så det tackar vi för.
Hur som helst så har väl kvällarna varit ganska fullsmockade, vi har varit på bio, Dave and Busters osv. Igår shoppade vi och självklart spendera jag pengar trots att jag verkligen inte borde men men.
Idag är det fredag och vi sov ganska länge, sen har vi bara slappat hela dagen. Ikväll blir det förmodligen utgång med Anna och co. Förhoppningsvis blir det kaos som alltid annars.
För övrigt så har jag blivit matchad med en ny familj nu, dom bor typ norr om Bronx eller nått i den stilen. Det är en familj med två barn. En flicka på två och en pojke på snart fem. Pojken går i skolan på heltid, och flickan är i på dagis två dagar i veckan. Pratade med host mamman igår och hittills verkar det riktigt bra. Tråkigt dock att de inte bor i city, har ju blivit van vi det nu. Men man kan ju inte få allt eller?
Nu ska jag väl gå ner och se vad Anna Panna håller på med.
Just det, jag skulle uppskatta om mamma eller pappa kan köpa Saltakatten och skicka, det börjar nämligen krisa u!
HA det fint mina vänner
SES
Experience is what you get if you don't get what you want
JAG VET, det var längesen jag skrev. Men mitt liv har varit ganska busy på senaste. Hur som helst så har det hänt en hel del sen jag skrev sist. Orkar dock inte ta upp allt. Det stora som har hänt är väl att jag blev utkastad från Bernadettes hus.
För er som inte redan vet hur storyn ligger till så började det med att Bernadette lämnade huset runt halvtolv på Söandag kväll/natt. Jag visste att hon skulle åka till DC på Måndagen, men inte kunde hon väl lämna mig själv med barnen hela natten? Jodå det finns inget som står ivägen för denna kvinna. Hon gör precis vad hon vill, och om andra inte gör som hon säger, eller delar hennes åsikt ser hon till att de får ett rent helvete. Och ja det var väl så det blev.
Efter att jag ringde min LCC och berätta att Bernadette lämna huset 11.30 pm på söndagkvällen och inte var tillbaka innan klockan 8am nästa morgon så blev de ganska konfundersamma. Rachel min LCC spelade in ett voicemail på Bernadettes telefon och det dröjde inte länge förrän Bernadette ringa upp mig flyg förbannad. Hennes svar på frågan varför hon lämnat huset löd - I've been shuffeling snow, how the hell did you think all the snow got shuffled? Really liksom? Jag menar ingen jävle skottar snö från halv tolv till tre nonestop. Hur som helst så dröjde det inte många minuter förrän hon sa - Pack your shit and get out. Fine tänkte jag och bröjade packa, efter ett tag dök det upp en tjej som var två timmar försenad. Hon tog min telefon mina nycklar mina emergency money och sa att jag var tvungen att lämna huset ikväll.
Efter många om och men tog jag en taxi till Times Square och där mötte Anna upp mig.
Vi konkade på mina resväskor, vilket inte alltid gick så bra. Runt tolv var vi framme.
Jag förstår inte hur människor tränker ibalnd, om de ens tänker över huvudtaget. Jag tycker synd om människor som inte ser annat än sig själv.
Ready when you are
Jag ska träffa dem idag, mamman kommer och hämtar mig vid halv tre, vi får väl se hur det går. For the moment I'm not really feeling it, men kanske blir jag positivt överaskad.
Jag ska köra bil idag också, eftersom jobbet i den här familjen inefattar mycket driving. Så mamman vill testa och se hur jag kör. Jag hoppas det går bra, är lite nervös faktsikt.
Hur som helst så vill jag lämna den här familjen men ändå inte. Jag är så förälskad i barnen, speciellt i Kayleigh, hon kom in imorse när jag låg i sängen. Hon är precis som den där lillasystern jag aldrig fick.
Hur som helst så ska jag duscha och göra mig i ordning nu, första intrycket är alltid viktigt.
HA det great friends
You better keep up
Jaja hur som helst, efter ett par timar där, blev vi trötta och körde hem. Väl hemma umgicks jag lite med barnen. Senare stack jag till Target och köpte lite godis osv. När jag var där så hittade jag Beverly Hills 90201, extremt lycklig blev jag. De sålde varje säsong för 20 dollar. Så imorgon ska jag nog gå dit efter jag jobbat och köpa första säsongen. När jag gick ut från Target så var det slagsmål utanför, alltså jag skojar inte när jag säger att det var säkert 10 killar som höll på och slåss. Det var lagom läskigt kan jag berätta, men jag kom hem utan problem.
Jag är fortfarande förkyld/sjuk. Jag förstår inte varför det inte passerar. Jag brukar aldrig vara sjuk länge, det brukar alltid gå över fort. Nu känns det bara som det blir värre. Idag har jag inte haft något luktisnne alls, ingen smak heller för den delen. Men det går väl över förr eller senare.
Jag har föressten blivit matchad med en ny familj. Det är en familj som tydligen bor i Scarsdale NY. Det är i utkaten av New York. Det är en familj med tre barn, två flickor och en pojke. Förhoppningsvis ringer host mamman mig imorgon så vi kan parata lite. Vi får se hur det blir.
Nu ska jag se nyaste Grey's, sen blir det väl lite The Hills, sen sängen. Imorgon är en vanlig dag på jobbet. Sen är jag ledig både tisdag och onsdag. Visserligen jobbar jag i helgen, alla dagar, men man får ta det onda med det goda.
Jag saknar dig pappa, vi pratar inte så ofta nuförtiden, men det får bli ändring på det!
Vill också nämna att jag är stolt över dig Johanna, att du äntligen fått tummen ur. Nästa helg åker du till Lonodn och jag hoppas att du får det riktigt great. Jag hoppas att London blir precis som du önskar.
Nu ska jag chilla med Tv.
HA det great friends.
This is not real
Jag är så irriterad just nu. Klockan är 8.15pm och jag jobbar fortfarande. Skulle slutat för drygt två timmar sen. Men nej så är inte fallet. Det är så jävla respektlöst så det finns inte. Jag menar hur ska jag kunnna respektera någon som inte respekterar mig.
Imorgon är det Au pair möte, och jag känner inte alls för det. Kommer troligtvis skita i det för jag orkar verkligen inte.
Nu ska jag se lite mer The Hills, sen ska jag förhoppningsvis gå ut, om jag hinner vill säga. Man vet aldrig, hon kanske kommer hem efter min curfew.
The easiest kind of relationship is with ten thousand people. The hardest is with one.
Idag jobbar jag från 12pm - 10pm, tänka sig va. Men jag ska inte klaga faktikst, för jag vill ändå njuta av den här sista tiden med barnen. Det är så typiskt att de ska börja fästa sig vid mig nu när jag ska byta. Men allt blir vad man gör det till, så jag får försöka se detta som något positivt. Det här blir väl en nystart, som förhoppningsvis artar sig bättre.
Jag saknar min kamera, får väl hämta den på söndag när jag är ledig. Vi har au pair möte på söndag och jag ska ta mig dit helt själv, det blir nog ett äventyr.
When one door closes another door opens; but we often look so long and so regretfully upon the closed door, that we do not see the ones which open for us.
At the end of the day it's all up to you
Då har onsdagen också passert, och idag har jag varit ledig hela dagen. Har inte gjort något direkt vettigt förtutom att städa mitt rum. Jag skulle egntligen gå till Target och köpa en del saker som jag känner att jag är i behov av, men lat som jag är stannade jag hemma.
Hela dagen har varit allmänt slapp, och det var precis vad jag behövde. Idag har barnen varit helt underbara, de har velat umgås hela dagen, och för första gången så har min hjälp och mina idéer varit number one. Men det är väl så med små barn, och det är därför jag älskar det. Det är alltid en utmaning, dagarna är aldrig varandra lika. Så jag har mer eller mindre inte haft en ledig dag, utan jag har haft Kayleigh på mitt rum 24/7, men jag kalgar inte. Mest för att dem är så fruktansvärt söta. Jag har fått ta del av deras bästa sidor hela dagen, så jag menar det vore ju insane att klaga idag.
Nu ikväll har jag haft ett litet möte med Bernadette. Hela den här sitationen har bestått av missförstånd. Vilket vi båda insåg idag, hon har blivit irriterad på vissa saker som jag inte alls kopplat förrän nu i efterhand och vise verse. Men det är väl ofta så att många problem uppstår på grund av brist på kommunikation. Men vi kom båda fram till att vi ska göra en transition, alltså jag ska byta familj. Jag ska bo kvar här i två veckor fram över, och sen får vi se hur det blir. Har jag tur så har de hittat en ny värd familj till mig inom dessa två veckor, så att jag i så fall flyttar dit efter två veckor här. Om inte, så ja då får vi hoppas att jag kan lösa det på annat sätt. För jag vill som sagt inte åka hem. Eller jag ska rättare sagt inte åka hem, det är ingen valmöjlighet.
Nu känns allt riktigt bra faktikst, no hard feelings, precis så som jag ville ha det. Men det stör mig ändå lite faktikst, för det känns som jag kunde försökt lite mer, känns som jag kunde jobbat lite hårdare. Men så känner man väl kanske alltid.
Nu är det i alla fall out there, och det känns great. Så nu hoppas jag verkligen att jag kan hitta en annan familj som är lite mer hands off. Jag hoppas verkligen att jag kan få stanna här i New York, för jag tycker så mycket om staden, och jag har ju Anna här osv.
Nu ska jag se säsongsavslutningen på Prison Break, haft fullt upp så jag har inte hunnit se det innan.
HA det great friends
It's always the same
Sent igår fick jag reda på att jag ska jobba hela helgen. Igen tänkte jag då liksom, det är så jävla orättvisst. Men men, fick i alla fall dagen idag off, så det är ju alltid nått.
Idag har jag och Anna varit inne på Manhattan och yrat runt. Vi gick in på Virgin, och självklart slösar vi båda massa pengar på onödigheter. Köpte tre filmer, så jag ska väl se en av dem snart. Efter det käka vi på donken, var annars. Efter det underhöll vi oss själva med min kamera HAHA. Jag pallar inte våra bilder alltså, vill lägga upp dem nu, men smart som jag är glömde jag kameran min hos Anna.
Efter alla tramserier inne på Manhattan åkte vi hem till Anna i Brooklyn, vi bara chilla och såg på roliga klippa. Vi hade allmänt trevligt. Senare så hjälpte jag Anna och laga middag, sen åt vi osv, sen var det dags för mig att bege mig hemmåt. Eftersom jag i morse var tvungen att lämna mina nycklar till den andra barnflickan var jag tvungen att vara hemma innan halv tio idag. Riktigt great tänkte jag, men det var inte mycket att göra. Jag gick till stationen, tog tåget hem, och nu sitter jag här.
Idag insåg jag verkligen vilken bedrövlig situation jag hamnat i. Annas host föräldrar var så jävla trevliga och vänliga, och till och med Annas Host mamma tyckte att allt verkar underligt. När jag fick se hur bra allt fungerar där blev jag bara så besviken på mig själv. För jag har blivit sån toffel på senaste tiden, jag står inte upp för mig själv, jag låter bara någon annan bossa över mig även på MIN fritid. Det är inte rättvisst. Jag menar idag var jag hemma halv tio för att Bernadette sa till mig att lämna mina nycklar hemma, inte nog med att jag har en curfew på elva, jag ska dessutom komma hem tidigare än det för att inte bli utelåst och väcka hela familjen när jag kommer hem.
Imorgon ska jag förmodligen inte jobba, men jag KANSKE måste jobba en stund på kvällen. Jag menar det begränsar ju hela min dag. Vadå kanske, antingen jobbar jag eller så jobbar jag inte. Att få ett kanske förstör ju allt, då har jag ju ändå mer eller mindre ingen möjlighet att göra något. Jag kan inte direkt lämna huset för jag måste kanske ändå tillbaka igen. Vart tar mitt liv vägen, min tid, mina beslut?
Jag blir så frustrerad, jag blir så satans förbannad. Jag är trött på det här, men jag antar att jag bäddat lite för det själv. Om jag bara varit tuff nog och sagt till varje gång hon trampat på mig, istället för att bara tiga kanske saker och ting sett annorlunda ut nu.
Jag är trött på att skriva om det här nu. Jag tycker det är skam och pina att ni ska behöva läsa om samma skit varje dag. Jag vill kunna skriva och berätta om allt positivt som faktsikt händer. För allt som händer utanför husets väggar är great, men på någon vänster så tar allt det negativa över. Jag känner mig så lost för inget blev som jag tänkt mig, inget blev som jag hoppats på och inget blev som jag ville.
Jag förstår mig inte på människor som ljuger, varför inte be straight och säga som det är.
Varje gång jag träffar Anna eller bara går ut och är för mig själv har jag det hur bra som helst. Varje gång jag är ensam hemma med barnen trivs jag som fisken i vattnet.
Men alla erfarenheter kan väl inte vara bra erfarenheter.
Andreas min vän jag saknar dig med, och imorgon ska jag lägga in alla bilder på Manhattan från tidigare idag, så du kan få se lite mer hur det ser ut.
Nu ska jag se på film.
Föressten så såg jag Gossip Girls & One Tree Hills nyaste avsnitt på tv igår. Samma dag som de släpps på internet sänds dem på tv i USA, tänka sig va. Idag var det 90210, men jag missade det. för jag satt på tunnelbanan hem. Men jag kan ju ladda ner det, men nog om det.
SES
What doesn't kill you makes you stronger
Hur som helst så har jag varit i USA en hel månad imorgon. Det känns inte alls som jag varit borta så länge, men det är skönt att tiden sprungit iväg lite.
Idag har jag precis som alla andra dagar jobbat 10 timmar. Det är faktikst ganska tufft att ha hand om 3 ungar 10 timmar om dagen, jag kan ju lova er att man är trött efter en sån dag. Deras attityd påminner fruktansvärt mycket om deras mamma, men det är tur att de är så små, för då är det lättare att handskas med.
Jag tror i alla fall att jag bestämt mig nu, jag vill byta familj. Jag känner att det här tär på mig för mycket,. Jag önskar verkligen att det kunde fungera, men tyvärre så gör det inte det. Jag menar 3 veckor har passerat nu, och inget har blivit bättre. Jag känner dock att jag kan så mycket bättre. Men eftersom jag känner sån press på mig att allt måste vara korrekt första gången så tappar jag på något sätt fokus. Det är svårt att prestera bra när man vet att man mer eller mindre kommer få sota om man misslyckas. Den pressen påverka ens presentationsförmåga ofantligt faktiskt.
För ett par timmar sen kände jag faktikst att allt gick riktigt bra. Jag fick hyffsat trevliga svar på mina frågor och överlag fick jag inte så mycket attityd från Bernadette. Men det tog inte lång tid innan jag insåg att hon var så trevlig för att vi hade besök. Hennes uppförande ändras så fort det finns andra med i bilden, för hon kan självklart inte visa för resten av världen hur hon egentligen uppför sig.
Jag har också insett att jag nu på så här kort tid börjat uppsakkat små saker. Jag uppskattar det fåtal gånger då hon inte ger mig ett svar med irritation i rösten. Jag uppskattar när hon ger mig ett leende, mest bara för att det händer så sällan. Jag menar jag ska inte behöva känna så, det borde vara en självklarhet från bådas sida att man behandlar varandra med respekt. Jag ska inte behöva nöja mig med snäsiga svar när jag själv är trevlig. Man får fan behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Ja usch, som ni märker är jag lagom frustrerad, men det blir väl så när man behåller all känslor inom sig. När man hejdar sig själv för att säga vad man egentligen tycker och tänker.
Men allt löser sig förr eller senare. Men man får inte glömma bort att man måste satsa för att vinna. Det är bättre att försöka hitta en ny familj än att stanna kavr i en som jag ändå inte trivs i.
Nu har jag i alla fall insett hur bra jag har det hemma och hur påfrestande det kan vara att leva med människor som är fullkomligt olika en själv.
Jag saknar i alla fall min frihet som jag hade hemma. Jag saknar att kunna göra vad jag vill i mitt rum, jag saknar att kunna går ner och ta vad jag vill i kylskåpet utan att behöva oroa mig för att senare få det i bakhuvudet. Men men, det är väl så, what doesn't kill you makes you stronger, right?
When you don't even have a choice in the matter
Jag tror faktiskt att jag inbillar mig att detta ska fungera bara för att jag är så nöjd med barnen. Men det är nog ingen íde att stanna här faktikst. Men eftersom jag inte är den som ger upp i första taget, så ska jag ge detta ännu en chans. Nästa vecka ska jag försöka göra precis allt som hon vill ha det och se om hon över huvudtaget lägger märke till det. Om hon kan uppskatta det och ge nogon form a feedback som inte är kritik och/eller klagomål. Om det inte blir bättre efter nästa vecka kommer jag försöka byta familj och hoppas på att jag kan få en annan familj någonstans i New York.
Det sista jag vill är att åka hem nu, efter såhär kort tid. Jag känner inte att jag är färdig här och jag vill inte ge upp detta nu. Jag vill inte hem till Sverige, jag vill stanna här och verkligen få ett helt år med en bra host familj, och sependera min lediga tid med mina vänner och bara njuta av allt som New York och resten av USA har att erbjuda.
Jag saknar dock tillybaby, extremt mycket faktiskt. Men jag vet ju att hon är i goda händer hemma hos mamma.
Imorgon fyller min kusin 18, så Grattis säger vi till honom.
Nu ska jag se lite the Hills, kränga saltakatten och njuta av de få lediga timmar jag faktikst har. Det enda positiva med att jobba 10 timmar per dag och 45 timmar i veckan är att man uppskattar sin lediga tid mycket mer.
Nyår var som sagt helt sick, no regrets!
Här är mitt rum, litet men jag gilllar det.
Allt är typ från Ikea, tänka sig va
SES
Chaso
Igår jobbade jag till runt 2, skulle egntligen jobbat till halv sju, men med tanke på omständigheterna fick jag sluta tidgare. Så jag tog mig i kragen och hoppa in i duschen. Sen sprang jag ner till Target, handla vad jag skulle, sen vidare med tunnelbanan till Brooklyn. Kylan igår var helt crazy, det var så sjukt kallt,. Hur som helst kom jag fram till slut. Väl inne hos Anna, käkade vi. Vi bröjade förfesta och jag gjorde mig i ordning. I början var allt great haha, sen blev det bara mer och mer kaos. Det här var nog mit bästa nyår på riktigt länge, trots ett flertal incidenter. HAHA, jag trillade, ja vem annars om inte jag. Men jag överlevde.
Idag vakndae jag runt åtta första gången, sjukt törstig. Gick upp och drack lite vatten, sen somna jag om igen. Runt elva gick vi upp, städade upp lite, fixade oss och sen gick vi ut i Brooklyn för att käka. Det blev pizza till frukost, aldrig fel. Sen blev det Starbucks. Sen återvände vi till Anna och chillade vi tv:en. Senare åkte Maria hem och jag stannde kvar. Vi chillade mest, och jag sov lite. Sen stack vi till Starbucks igen och käka lite. Efter det påbörjade jag min resa back to the Bronx. Fruktansvärt mycket folk på tåget, vilket var lagom irriterande, dessutom fick jag byta tåg, för att det blivit nått fel. Så det tåget som skulle ta mig till 225th street, blev inställt. Som tur var kom det ett nytt direkt efter, fast så är det visserligen alltid.
Nu är jag hemma, trött och sliten är jag. Imorgon är det fredag och det blir en helt vanlig dag på jobbet. Vet inte hur länge jag jobbar, men förhoppningsvis slutar jag väl runt fem sex. Får se om Anna kanske vill komma hit och ta en fika med mig.
Det är 2009 nu, och jag kan inte smälta det. Det känns inte alls som att det är ett nytt år. Men 2009 innebär nya möjligheter, så jag klagar inte. 2008 har varit helt sickt. Har hunnit med sjukt mycket, Gambia, Studenten, Turkiet och nu USA.
Hoppas ni hade ett bra nyår där hemma. Linnéa jag saknar dig, och jag önskar att du kunde varit här igår och firat nyår med mig på Manhattan.
Men vi hörs
Nu ska jag smaska på mina saltakatten, tack mamma!
Puss & kärlek
Några bilder från Nyår igår
