Get mad, then get over it.
I eslöv går det inte att undgå skitsnack, vart man än vänder sig så pågår det. Om det är i skolan, på bussen, på festen eller hemma, det är skitsamma. Människor här har ett stort behov av att snacka. Jag tar upp det för att jag är trött på att andra människor ska ha invändningar angående mitt liv, valen jag gör, människorna jag träffar osv. Även om andra människor bryr sig, så finns det faktiskt en gräns mellan att bryr sig och bara vara allmänt nyfiken och too much. Som ett exempel kan vi ta hela scenariot med Johanna. JA vi var ovänner och jag ogillade henne starkt för vad hon gjorde. Märk ord där, för vad hon gjorde inte för personen hon var då eller är idag. Jag tyckte och jag tycker fortfarande att det hon gjorde är fullkomligt oacceptablet. Men ju längre jag går och bär på det, ju längre bort flyter jag. Jag förlorar energi när jag går och är arg, energi som skulle komma till mycket större nytta om jag omplacera den. Jag har varit arg, ledsen, besviken, sårad och hellt förkrossad. Men vet ni, things change. Trots det så ska jag ändå bli ifrågasatt, för att jag känner att jag nu är stark nog att förlåta henne för vad hon gjorde, jag blir en sämre människa för att jag förlåter henne. Jag får en bottenplacering för att jag har mod nog att ännu en gång släppa in någon inpå livet som tidgare svikit mig. Jag menar hur screwed up är inte det. Vad hände med konceptet att männiksor faktiskt förtjänar en andra chans.
Och egentligen, vad har jag att förlorar? Om hon nu skulle double-cross me again, så förlorar jag egentligen inget, med tanke på att hon i så fall uppenbarligen inte var något att ha in the first place. Men om hon verkligen gjorde att misstag och nu har lärt sig, så har jag chans att vinna så jävla mycket, jag vinner tid som övergår till minnen som jag senare kan stoppa i min ryggsäck och föralltid bära med mig.
Man kan inte vara arg för alltid, det gör en bara bitter. Man kan inte gå bakåt, därför måste man tittat framåt. Så jag tycker synd om alla människor som är så fucking trångsynta att de inte förstår vad det egentligen handlar om. Man behöver inte vara en hycklare för att man tidigare ogillat någon som man nu gillar. Kanske har man bara växt till sig, förändrats, ändrat sina values eller bara kommit till insikt with the simple fact that life's too short.
everything happens for a reason
Föressten så har jag även köpt ny hårfärlängning, och jag måste säga att den var över förväntan. Nog om det idag är en bra dag, här kommer väl anledningen. Jag är dock inte helt säker på att ni kommer förstå but let's give it a try shall we?
Det här med att bearbeta saker kan ta sin tid. I många fall överskattar jag mig själv och min förmåga. Jag lurar mig själv och menar på att jag kommit över allt, att allt är glömt och förlåtet. Men ibland så inser jag ganska snart att kanske har jag felbedömt situationen något. Jag har aldrig tidigare stått exakt här där jag står idag, och jag har aldrig kännt mig mer motivera än nu. För första gången på riktigt länge så känner jag att jag själv har kommit till insikt.
Nyfikenhet kan vara både positivt och negativt. I just detta fallet så har det varit ganska negativt. Jag har haft ett behov av att få veta allt och nu för ett tag sen, för första gången fick jag inte behovet tillfredställt. Det kändes förjävligt, det sved och nyfikenheten gjorde mig bitter och illa till mods. Men varför egentligen?
Idag är jag i alla fall tacksam för att det blev som det blev. För idag insåg jag att jag inte har ett behov av att bry mig på samma sätt som tidgare. Jag bryr mig självklart men på en helt annan nivå, en nivå som är mer passande och mer lätt hanterlig. Jag behöver inte vara högst på listans längre, jag nöjer mig med att komma två eller till och med trea. Det var liksom dags att kliva ur möstert och hitta en ny väg och det har jag gjort nu och det känns bra.
Alla dessa motgångar som vi utsätts för är så förbannat jobbiga under tiden vi berabetar dem. När vi blir nekade något vi tror att vi behöver så tappar vi tråden, förlorar fästet och trillar ner. Men vi tvingas samtidigt hitta en ny väg, ett nytt mönster och en ny metod.
Jag fick uppleva det och i början var det tufft men nu i efterhand så inser jag att den nya vägen lett mig längre, den svåraste vägen var starkar, mer rätt och fan så mycket bättre. När jag nu snubblat fram och förbi mållinjen så måste jag säga att det känns förbannat bra.
Detta betyder dock inte att det inte har varit svårt eller att det inte kommer fortsätta vara det. Det betyder bara att jag hittat min väg, bort från allt som tidigare fått mig att stå helt still medans resten av världen rört på sig.
what can no longer be
Choosing the right path is never easy. It's a decision we make with only our hearts to guide us. But sometimes we find our way to something better.
The rest of your life is a long time and whether you know it or not it's being shaped right now. You can choose to blame your circumstances on fate or bad luck or bad choices or you can fight back. Things aren't always going to be fair in the real world, that's just the way it is but for the most part you get what you give. Let me ask you all a question. What's worse: not getting everything you wished for or getting it but finding out it's not enough? The rest of your life is being shaped right now with the dreams you chase, the choices you make and the person you decide to be. The rest of your life is a long time and the rest of your life starts right now
I'm going to love you more than anyone
Ännu en vecka har passerat. Det är skönt faktiskt. En ny vecka betyder nya möjligheter och nya äventyr.
Gårdags kvällen var trevlig, lite dryg from time to time, men det var överlag en bra kväll. Nyktert blev det för min del i alla fall. Var ett tag på gästis och träffade alla de vanliga, sen blev det efterfest hos Englesson, inget vidare ös där, men det var ändå trevligt.
Idag ska jag faktiskt jobba, fått Rasmus städjobb på hans pappas jobb. Det är bra, för jag behöver pengar.
Ibland önskar jag att man kunde få andra att förstå vad man går igenom. Jag menar visst kan man försöka förklara med ord, men det blir ändå aldrig lika knivskarpt som att stå där själv. Men det kanske är så det ska vara, jag vet inte. Det känns bara orättvisst ibland, när man känner att man ger allt, när man hela tiden försöker tänka på mer än sig själv, är det någonsin någon som egentligen ser det? Eller snarer, ser personen i fråga någonsin att man konstans gör uppoffringar för den personen. För jag menar om ingen uppskattar vad man gör, vad är det då för mening? Om ingen lägger märke till alla uppoffringar man gör och har gjort, then what's the point? Personlig vinning och självbelåtenhet självklart men is that it?
So many people gonna say that they want you,
To try to get you thinking they really care,
But there's nothing like the warmth of the one
who has put in the time and you know is gonna be there. 
Såhär såg kvällen ut, Anoushka & Atila.
Nu ska jag snart hoppa i säng
ha det fint folkens
when you learn the subtle difference between holding a hand and chaining a soul
Ja då var det lördag igen, tiden rinner mellan fingrana på mig. Jag hinner inte med.
Idag vakna jag av att Anna ringde, börjar bli en vana, men jag gillar det. Snart åker hon, till Brooklyn New York, sinnes ändå. Men i alla fall, vi snacka ett tag, sen körde vi faktiskt till Lund. Vi gick på nova och var alllmänt oseriösa, sen körde vi hem igen. Satte oss på Grappa och tog en kaffe, sen vidare till Annas mormor och morfar, trevligt. Nu sitter jag här, och tänker på vad jag ska göra ikväll, är lite sugen på att festa faktiskt. Men ja, vi får se vad som händer.
Prata faktiskt med en från eliten igår också, trevligt. Det är så tradigt att vi träffas så sällan allihop, jag menar sunny teamet är ändå grädden av eliten. Men nästa helg ska jag förmodligen träffa både Robin, Simon & Marcus. Det ser jag fram emot.
Åhh jag har ångest, jag saknar skolan extremt ibland. Varje gång jag kör förbi så inser jag hur roligt vi hade. Hur många underbara människor jag träffade varje dag. Alla dessa minnen, dom dödar mig. Varje dag fick man träffa dom bästa och bara chilla, skolan var så jävla soft nu när jag tänker efter. Tänka sig, att jag skulle känna såhär, det trodde jag aldrig. Men ja så är det. Men innan USA blir det förmodligen en avskedsmiddag, en sista kväll med alla underbara människor innan jag åker, det kommer bli great. 
annars leker livet och jag är helnöjd
ha det fint folkens
Spend a little time
Så nu sitter jag här och häckar lite, ska snart hoppa in i duschen hade jag tänkt, sen får vi se vad kvällen erbjuder. Jag ska dock inte göra något som kostar pengar, för jag är ganska fattig. Eller egentligen inte, men med tanke på att USA kommer gå på cikra 7000 allt som allt, så har jag inte råd att kasta bort pengar på onödigheter. Visserligen är 7000 inte så mycket med tanke på att det är både resan dit & hem, försäkring under hela året plus tre telefonkort som är inkluderat, but still. Så jag får ligga lågt nu ett tag, åtminstone tills jag får min nästa lön.
För övrigt så leker livet och jag är nöjd. Jag har insett nu att det är bättre att ta allt som det kommer, göra vad som faller mig in och skit i resten. Det är inte lönt att planera, för det blir ändå aldrig som man tänkt sig. Men det här med att ta allt som det kommer är riktigt najs ändå.
ha det fint folkens
No time
Både igår och idag har varit riktiga ångest dagar. Jag har mer eller mindre sovit till 2, sen har jag käkat frukost och efter det har jag sovit ett par timmar till. Men så kan det vara ibland, förstår dock inte att jag jämnt kan vara så satans trött.
Idag hade jag tänkt chilla ytterligare, Johanna ringde innan så jag kanske tar en sväng dit lite senare.
Jag har faktiskt inte så mycket mer att skriva känns det som. Jo att alla mina kära vänner borde skaffa skype så jag kan prata med er sen när jag är i USA.
I guess that's all, at least for now
ha det fint folkens
just end it because I'm in it
Idag blev jag väckt av att min telefon ringde, självklart var det Anna. Hon bad om en tjänst, men denna gången kunde jag faktiskt inte stå till tjänst med så mycket. Hur som helst så somnade jag om. När jag väl vakna så hade jag ett strakt minne av vad jag precis drömt. Önskar dock att jag inte hade haft det, jag drömde nämligen att båda mamma och pappa dog, Sjukt äckligt, mest för att det är så jävla verkligt.
Men i alla fall, jag gick upp och käka frukost. Efter det gjorde jag mig i ordning, gick och hämta bilen på mammas jobb, sen körde jag och hämta Johanna. Vi körde till nova, och gick där ett bra tag. Jag köpte två linnen och en tröja.
När jag kom hem så åt jag med mamma. Ja sen så häcka jag vid datorn & gjorde en hallon paj. Den blev god ska ni veta.
Idag har jag även sett nyaste One tree hill, Gossip Girl och Prison Break. Riktigt bra.
Har även tittat runder lite på bärbara datorer med tanke på att jag inom kort ska köpa en. JAg känner att det skulle vara en bra investering nu innan USA. Så har jag min egen dator där, så kan jag sitter där när jag vill hur mycket jag vill. Rasmu hjälpte mig, och det uppskattar jag så tack.
Nu ska jag sova, ha det fint folkens
nothing remains the same for long
Sitter här i min ensamhet och tänker på USA. Det ska bli roligt faktiskt, men jag tycker det är drygt att bara gå här hemma och vänta. Jag vet inte vart jag hamnar, jag veta bara mitt avresedatum som är 20/10. Det suger hårt faktiskt det här med att inte veta. Men jag hoppas på att de snart hör av sig och berättar att de matchat mig med en familj.
För övrigt så sov jag till typ 2, hade extremt ångest när jag gick upp och det har jag fortfarande. Varför vet jag inte riktigt, men ja så är det. Jag åt frukost och sen häcka jag framför datorn. Efter ett tag tog jag mig i kragen och gick ner och städa lite, plocka undan osv. Sen körde jag och handla till mamma.
Nu ikväll har jag chillat med Anoushka, Johanna & Lina.. Vi körde runder lite här och var.
Sen hamnade jag i alla fall hos Rasmus. Vi har inte träffats på drygt en vecka så det var verkligen några timmar som jag behövde.
Nu sitter jag här igen, ska väl snart hoppa i säng hade jag tänkt. Blir förmodligen nova imorgon på dagen, sen får vi se vad kvällen har att erbjuda.
even the biggest failure, even the worst most intractable mistake beats the hell out of never trying
tänk på det
ha det fint folkens
though the cut's long gone, the pain still lingers
A wise man once said you can have anything in life if you will sacrifice everything else for it. What he meant is nothing comes without a price. So before you go into battle, you better decide how much you're willing to lose. Too often, going after what feels good means letting go of what you know is right, and letting someone in means abandoning the walls you've spent a lifetime building. Of course, the toughest sacrifices are the ones we don't see coming, when we don't have time to come up with a strategy to pick a side or to measure the potential loss. When that happens, when the battle chooses us and not the other way around, that's when the sacrifice can turn out to be more than we can bear.
Over time,
not knowing is way worse than to know.
Vad jag än säger, vad jag än gör, så försvinner inte känslan. Det spelar ingen roll hur många rader jag skriver, för det kommer ändå inte göra saken bättre. Men ändå så sitter jag här, i hopp om att jag på något sätt ska kunna hitta något som hjälper mig att finna en utväg. Jag vet att det jag behöver, har jag ingen rätt till att få. Därför behöver jag en utväg, det är vad jag behöver just nu. Jag har stått exakt här, på samma ställe, säkert 10 gånger förut, men jag mår inte bättre för det. För den här gången känns precis lika mycket som alla andra. Jag vet inte varför egentligen, eftersom jag själv insett att det jag ville ha, var något jag fick men ändå inte fick.
The truth is painful. Deep down, nobody wants to hear it, especially when it hits close to home. Sometimes we tell the truth because the truth is all we have to give. Sometimes we tell the truth because we need to say it out loud to hear it for ourselves. And sometimes we tell the truth because we just can't help ourselves. Sometimes, we tell them because we owe them at least that much.
You're going to hurt people. You're going to get hurt. And if you ever want to recover there's really only one thing you can say. Forgive and forget. That's what they say. It's good advice, but it's not very practical. When someone hurts us, we want to hurt them back. When someone wrongs us, we want to be right.
do we fall back on what we know, or do we step forward to something new?
I think the hardest part of kicking a habit is wanting to kick it. I mean, we get addicted for a reason, right? Often, too often, things that start out as just a normal part of your life at some point cross the line to obsessive, compulsive, out of control. It's the high we're chasing, the high that makes everything else fade away.
Still, they say you don't kick the habit until you hit rock bottom, but how do you know when you're there? Because no matter how badly a thing is hurting us, sometimes letting it go hurts even worse.
Too often, the thing you want most is the one thing you can't have. Desire leaves us heartbroken, it wears us out. Desire can wreck your life.
Change; we don't like it, we fear it, but we can't stop it from coming. We either adapt to change or we get left behind.
And it hurts to grow, anybody who tells you it doesn't is lying.
Varför berätta hur jag känner, när någon annan redan gjort det åt mig.
Allt som står här, är bara så jävla klockrent. Varje mening beskriver hur jag känner, varje mening sätter sig precis där den ska. Som pilen prickar tavlan prickar texten mitt hjärtat.
