Live the life, live the dream, no fear

Kvällen har varit najs, jag har bara varit hemma, all by myself. Jag tror jag behövde det. Jag har ingen större motivation till att bara dar ut och träffa folk. Istället ser jag fram emot vad som komma skall. Nästa helg är första stoppet. Fredag blir det malmö med bland annat Johanna, vi ska festa med Mattias och company. Det var grymt längesen och det ska bli roligt att träffa alla där, speciellt nu innan jag åker. Sen på lördag blir det min födelsedagsfest/avskedsfest som förhoppningsvis kommer bli riktigt awesome med hela ppp gänget. Linnéa ska också vara med och det ser jag verkligen fram emot. Äntligen äntligen äntligen en kväll då alla från sunny teamet är samlade. Det kommer bli legendariskt, no doubt.

Det kommer bli ett grymt avslut innan jag åker. Den dagen ska ingen få förstöra för mig, de som inte är där för att ha roligt och frira med mig kan ta sig någonstans.

Asså fatta att jag åker snart, jag kan inte själv förstå det. Idag fick jag mina flygtider. Planet lyfter från köpenhamn 10.05. Jag åker först till Frankfurt, sen vidare till New York. Det blir drygt 10 timmar i luften, men det är bara att tänk på allt som väntar när jag kommer fram, så ska det nog gå bra. Kommer dock sakna linnéa på planet. Hennes virriga pannan när man är på flygplatsen, hon har aldrig koll på någonting haha. Men vi har alltid klarat oss bra ändå så förhoppningsvis gör jag också det även den här gången, trots att hon inte är med. Men hon har lovat att komma och hälsa på, så det känns extremt bra. 

För övrigt så saknar jag alla implus kvällar som jag och Anna har haft. Från ingenstans har vi bara dragit på oss lite kläder och smink sen har vi gjort precis vad som fallit oss in. Men snart, riktigt snart kan vi göra det igen, fast i New York. Ja jisses det finns mycket att se fram emot, det finns mycket att vara tacksam för. Dessutom är hon jävligt bra på att muntra upp mig och det kan jag behöva. Senaste ikväll så hjälpte hon mig att komma på rätt spår. 

Man har ett liv, en chans och vad man gör utav den är upp till var och en. De här senaste året har faktiskt kännts något bortkastat. Jag har fokuserat på fel saker och fel människor. Jag har satt andra människor före mig själv, alldelse för ofta I might add. Men som alltid är det lätt att vara efterklok. Men jag tänker inte beklaga mig på alla misstag jag gjort tidigare jag tänker istället gottgöra det nu genom att leva bättre framöver. Man ska aldrig spendera tid med någon som ändå inte uppskattar det och man ska aldrig sätta någon annans välbefinnande före sitt eget. Man kan inte göra andra lyckliga om man inte är lycklig själv. Allt börjar och slutar med en själv. Man kan inte ha roligt med andra om man inte kan ha roligt själv. Man kan inte göra andra nöjda om man inte är nöjd själv. Ja ni förstår vad jag menar.

Om andra männsikor inte gör mig lycklig, om andra människor inte finns där för mig, så måste jag se till att finnas där för mig själv!

Så från och med nu hade jag tänkt glänsa lite och verkligen njuta av livet. För det är ju trots allt det allt går ut på. Att skapa så många minnesvärda stunder som möjligt som man sedan kan stoppa i ryggsäcken och ta med sig.
 
Ja mina mål är skyhöga, men det är så det ska vara. Man ska alltid sätta ribban högt, annars är det ingen utmaning. Så nu ska jag bevisa för mig själv att jag kan leva fan så mycket bättre än vad jag gjort hittils. Jag ska bevisa för mig själv att jag kan ta saken i egna händer och forma ett liv som jag kan trivs och vara tillfreds med. Jag ska besvia för mig själv att det finns mer där ute än vad jag tidigare tagit del av.

So try your best now baby try your best to break me
 
 

Ännu en dag då allt känns värdelöst.
Lagom blödig känner jag mig idag, precis som alla andra dagar.
Just nu så känns allting otillräckligt,

men jag har bestämt mig nu för att inte lägga ner för mycket energi på människor runt omkring mig. Om så bara för ett tag, ska jag försöka fokusera på mig själv.    

Om 8 dagar så åker jag till New York och det är precis vad jag behöver. En break från allt här hemma. En break från alla människor. En nystart, nya intryck, nya upplevelser men framförallt nya människor. Allt behöver inte vara bra, men åtminstone annorlunda. För jag är så trött på allt här hemma.

Om två månader sitter jag kanske i Bronx och beklagar mig över hur mycket jag saknar alla som finns här hemma i Eslöv. Jag önskar och hoppas att det blir så. Men för tillfället är jag aningen tveksam. Som det ser ut nu kommer jag framförallt sakna min familj. Det finns liksom ingen annan speciell person här hemma längre, åtminstone inte som finns där som förut. Men människor kommer och går, det är väl så det är.

Lagom blödigt inlägg jag vet, men nu har jag åtminstone fått det ur mitt system. 

Jaha, ännu en dag har passerat. Tiden går faktiskt ganska fort nu, men det är nog bara för att jag har något att se fram emot. Idag har det hänt mycket. Det har varit en jobbig dag faktikst, framförallt eftersom jag opererades idag. Jag var inte direkt nervös och jag skötte det bra enligt läkaren. Men det var obehagligt, speciellt när de spännde upp ögat så att insidan kom fram och sen när dom satta två bedövningssprutor i ögat. Ja usch och fy säger jag, men nu är det över tack och lov. Det blödde en del efteråt, och nu är ögat ganska svullet, men det känns ändå skönt att det är gjort. Så nu får vi hoppas att det inte kommer tillbaka, och samlas ny vätska.

Efter operationen fick jag åka hem och vila lite, för det första såg jag ingenting och för det andra gjorde det ganska ont. Men efter jag piggnat till lite så kom Linnéa. Vi har varit tills nu ungefär, riktigt trevligt. Hon har mest hjälpt mig att planera festen som jag ska ha nästa helg. Så nu är det mesta gjort och jag är nöjd. Idag har jag även bjudit alla, så det känns skönt, och det verkar som de flesta kan komma. Pinglan kommer även ner från Halmstad, så det ska bli riktigt roligt!

Idag har jag även bokat biljetter till sthlm. Det blev dyrare än förväntat, men det finns inte mycket att göra åt det. Jag åker från Lund på månadag kväll halv tolv, och är framme i sthlm på tisdag morgon vid 7. Ska vara på Ambassaden nio så det är bra, då hinner jag äta frukost och sen ta mig dit. Sen åker jag hem igen vid tolv och är i eslöv runt 5. Så då har jag i alla fall kvällen kvar av min födelsedag, får se hur jag ska spendera den. 

Nu ska jag snart hoppa i bingen hade jag tänkt 
vi ses va 

Dagen har varit lagom crazy känner jag. Började med en tripp till malmö, för jag skulle göra hälsoundersökningen. Men självklart så blev det helt fel och vi kom något försent. Hur som helst så gick det bra ändå och läkare tog emot mig, gick igenom undersökningen steg för steg, och tillslut var det färdigt. Efter det så lunchade pappa och jag på caroli city. Efter det körde vi till Center syd för vi skulle titta på en laptop. Hittade ingen som jag direkt fastnade för trots att vi var inne på, The Phone House, Siba, ONOFF och Elgiganten. Så ja efter många om och men körde vi vidare till Media Markt i lund, och där hade de faktikst precis fått in ett nytt demo exemplar. En riktigt fin laptop som hade mer eller mindre allt det jag ville den skulle ha. Så vi la handpenning på den och sen körde vi mot eslöv.

Väl framme i Eslöv så körde vi till Speciallist huset för att försöka få de att ge mig en tid för operation nu innan jag åker. Men de såg inte direkt  ljust ut, men pappa kände en sjuksköterska där, som tack och lova skrev upp mig först på listan om någon annan skulle lämna återbud. Efter det körde pappa hem mig, jag käka och sen hamna jag här farmför datorn. Efter en stund ringer Pia och berättar att de fått ett återbud redan imorgon klockan 15.30, så ja imorgon ska jag alltså opereras för mitt öga. Lite läskigt men skönt som fan att bli av med denna satans vagel.

Efter vi lagt på dröjde det inte länge förrän cc ringde och berätta att jag fått tid på ambassaden i sthlm den 2/12, svin trevligt ju på min födelsedag och allt. Men det var inte mycket att göra, bara tacka och ta emot. Hon berättade även att det var ett gäng som skulle åka från chp den 8, så det kändes ganska skönt att veta faktiskt.

Ja sen inte långt efter förra smatalet ringer cc i Boston och då var det Bernadette som ville prata med mig. Vi pratade bara snabbt, men hon ville mest berätta att hon hade anstället en målare nu som skulle måla om mitt rum och fixa i ordning det, så att det var rent och fräsht när jag kom. Så det var ju snällt av henne. Sen bestämde vi även att vi ska prata på skype snart, så jag kan få prata lite med flickorna också.

Så ja idag har dagen varit lagom fullspäckad men det har ändå varit skönt. Nu har jag lite mindre att tänka på i alla fall, och jag vet lite mer vad som händer framöver.

Ikväll ska jag chilla riktigt hårt och imorgon ska jag boka biljett till och från sthlm och ta foto till visumet.
Så ja vi ses va!

You need to decide what you want and what you're willing to give up to get it

And then you have got to be okay with that

You will not get anything unless you ask for it, and if you ask for it and you don't get it maybe it wasn't worth having in the first place, some things are just never meant to be, no matter how much we whish they were.

Vill ni veta vad jag vill just nu, jag vill att allt med usa ska vara fixat och klart. så att jag bara kan njuta av sista tiden i Sverige. Men tyvärr går inte det, för det finns miljoner saker att fixa, och vissa saker kan jag inte själv påverka förrän andra tar sig i kragen. Så ja jag är något frusterad faktsikt, men vem är inte det?

Sitter mest och tänker på vad jag kan göra med barnen när jag tar hand om de. Har sjukt många idéer jag vill sätta i verk, så om tiden kunde gå något snabbare hade jag varit tacksam. Ja jag är nog ganska kreativ faktikst, men det beror nog mycket på praktiken, fått många bra idéer därifrån.
 
För övrigt så ska jag väl ha födelsedagsmiddag/avskedsmiddag också, jag har talat om det för de flesta. Men det blir inget stort, utan bara de absolut närmsta.

Sen blir det kalas för släkten den 30/11 för jag fyller ju år den 2/12 hihi, så då hoppas jag på att jag får pengar haha. För det behöver jag just nu.

annars ha det va
Ciao!
 

jag dör för dom alltså

Ja det var några dagar sen jag skrev nu, men to tell you the truth tycker jag inte det är så roligt att skriva faktiskt. Men det blir säkert ändring på det sen när jag är i New York.

Jag skriver mest för jag kände jag behövde skriva av mig lite. Dagen igår började bra, jag körde upp och städa och jag städa hela verkstaden på exakt 4 timmar vilket är bra. Så jag var nöjd. Dessvärre slutade dagen inte alls lika bra som den börja, och ja jag har bara mig själv att skylla. 

Hur som helst så är jag grymt besviken på mig själv, men så kan det gå.

Idag ska jag bara ta det lugnt, pallar inte gör något vettigt.

Fick sms av Marcus innan iaf, och vi ska förmdoligen bowla i helgen plus laserdome, det ser jag fram emot. Enda nackdelen är att jag inte har pengar till det. Men jag får försöka lösa det på bästa sätt.

Annars är det inte mycket nytt som händer, väntar dock på att Bernadette ska ringa mig, så jag muntligt kan bekräfta att jag valt henns familj och att jag åker den 8/12.

Så idag är det exakt tre veckor till jag lämnar Sverige för ett år i USA. Idag är jag likgiltig, men imorgon blir säkert en bättre dag.  

whenever you're having a bad day, someone else out there is having a worse day

Igår så ringde de från huvudkontoret i Boston och berättade att de hade Bernadette på en annan linje och undrade om jag hade lust att prata med henne och ja självklart hade jag det. Självklart var det även min mamma som svara och hennes engelska är ju fucking awesome, haha riktigt svengelska ligger hon inne med but still haha. Hur som helst så pratade vi drygt en timme och det kändes riktigt bra. Hon verkade frutansvärt mån om sina tre flickor och deras välbeffinande var självklart högsta prioritet, at all times. Dessvärre hade Bernadette förlorat sin man i cancer, och jag kan ju berätta att det var inte riktigt det jag hade förväntat mig. Men hennes styrka var inspirerande, för det märktes att hon saknade honom något så fruktansvärt men hon lät inte det förstöra henns dagar om man kan uttrycka det så.
 
Hur som helst så var det mer eller mindre hon som stod för frågorna och jag för svaren. Men det är klart man som mamma har många frågor när man ska försöka hitta någon som kan ta hand om något av det viktigaste man har, sina barn. Men jag besvarade alla frågor bäst jag kunde. Hon skulle skicka bilder igår kväll, men jag har faktikst inte fått några så jag antar att hon stötte på några komplikationer på vägen. Så än har jag ingen aning hur de ser ut.

Fick även pratar med hennes tvillingar och bara på rösten kunde jag höra att de var hur söta som helst, och tänka sig va att dom kunde förstå min engelska utmärkt trots att de bara är 2år. Lite fascinerande faktikst.

Nog om gårdagen, idag så ringde klockan kvart över tio men jag kom inte upp förrän Culture Care ringde. Det var nämligen så att mamman hade tackat ja till mig och ville verkligen att jag skulle komma dit. Så därför hade hon tydligen gjort en förfrågan om jag kunde komma redan den 12 december. För hon ville att jag skulle vara med under jul och nyår och få en chans att spendera mycket tid med henns familj och släkt. Dessvärre så var jag i sånna fall tvungen att åka från sthlm och allt blev aningen mer klöddigt eftersom det är ganska kort deadline. Men jag sa faktikst att jag kunde åka redan den 8 till skolan och den 12 till henne om hon så önska men om det inte var några problem så väntar jag gärna till 5 januari. För jag har insett nu att det är sjukt mycket jag ska fixa och dona och jag står även som vikare på mammas jobba över jul och nyår, och jag behöver pengar. Men vi får se hur det blir, host mamman ska ringa tillbaka till mig ikväll, när henns flickor sover middag så vi får se vad som händer framöver.     

Men detta betyder i alla fall att bollen ligger i mina händer, eftersom hon är intresserad och har tackat ja.

Jag glömde berätta hur arbetuppgifterna var upplagda. Hon var väldigt flexibel och berättade att jag skulle få jobba mycket på vardagar och för det mest ha helgerna fria. Så det var faktikst riktigt positivt. När det gällde städning och tvättning så var det inte mitt fulla ansvar. Hon sa att när jag har tid så gör jag det, sen när hon har tid så gör hon det. Hennes grundpolicy var väl mer eller mindre if you make a mess you clean it up, vilket i mina ögon inte är mer än rättvisst. Så jag var nöjd. Hon berättade även att dom har en maid som kommer och städar hela huset ORDENTLIGT en gång i månaden. Positivt, no doubt. Hon skulle även ha en annan barnpassare som skulle avbelasta mig om hon var tvungen att jobba över mycket, så ja hittils låter det riktigt bra. Hon hade dessutom bil som jag fick tillgång till på helger osv, bara vi pratade om det i tid. Ett jävla guldläge faktikst, ja jisses.

Var de bodde blev jag inte riktigt klok på, självklart någonstans i Bronx. Men som jag förstod det så bor de numera på frona manhattan. Det finns nämligen en del av Bronx som tidigare tillhörde manhattan som numera tillhör Bronx, som separeras med Harlem river. Så jag bor mer eller mindre så när manhattan man kan komma utan att bo på själva manhattan, som jag förstod det på henne i alla fall. Det skulle ta mig 30min från att jag går utanför dörren till att jag står på times square. För mig låter det länge, men för folk där nere är det skitnära så ja. New York är fan så mycket större så det är inte konstigt att en halvtimmes resa är lite där. Hon hade även en bror som bodde på manhattan, lite häftigt faktikst. 

Så ja just nu skulle jag väl vilja säg att allt känns skitbra, jag har bara lite fler frågor som jag ska ställa senare ikväll, men so far är allt awesome, riktigt awesom faktikst!

Ciao 

Min dag har sugit nått så fruktansvärt, så därför hade jag tänkt skriva lite och beklaga mig. Men först lite om gårdagen. Jag hade mycket trevligt, kvällen började med stor gåsamiddag med Pappa & Lotta och alla barn som hör till, plus ralli då va. Det var mycket trevligt, och maten var dödlig minst sagt. Sen bar det av till Marcus där det var en del folk. Stora som små skulle jag väl vilja säga, men det var trevligt, såg ett par ansikten som jag inte sett på länge,  plus i kanten på det. Vi spendera drygt en timme hos Marcus, sen bar det av till stan, tänka sig va. Men det var riktigt mycket folk ute igår så det var ändå trevligt. Hade inga förväntningar och var dessutom nykter så jag är nöjd. Hur som helst så var det överlag en trevlig kväll, även om den stundtals brast lite här och var.  Igår råkade jag även backa in i en annan bil  med pappas bil. Riktigt fin fars dag present jag lyckades pricka in där ju, men han blev inte arg. För det var bara en liten repa som han själv kunde reparera. Så jag lät inte det gå mig för mycket åt huvudet. 

Men dagen idag har varit riktigt värdelös. Jag har inte fått mycket sömn inatt, nästan ingen alls faktiskt. Inte nog med det när jag väl vakna efter jag somnat om sista gången hade jag extremt ont i nacken, vilket jag fortfarande har, och det blev ju inte bättre av att jag kvastat verkstaden i drygt 4 timmar. Nej usch vilken urfattig dag. Fullkomligt värdelös minst sagt. Men sånna dagar behövs väl också antar jag. 

Haft extrem ångest också, drygt hela dagen. Delvis för att jag kvadda bilen dåva, ytterst lite men dock, men mest för att jag banga hbg igår. Jag hade haft fan så mycket roligare där och dessutom så var pinglan faktiskt ner. Ja det är illa, dags för skärpning. Men när jag fyller år så samlas förmodligen hela gänget igen, och det kan ju bara leda till pure awesomeness inte sant ? Jodå gott folk det finns fortfarande hopp!

Nu sitter jag i alla fall och lyssnar på banger & those were the days, två beats som Andreas har gjort och ja mina vänner jag är kär i dem. Båda är grymt bra tycker jag, så ja jag klagar inte. Ska snart kirra dippa och chips, sätta på filmen som jag aldrig hann se igår och bara njuta av att vara hemma.

Imorgon är en ny vecka, vilket innebär massvis med nya möjligheter. Har inga direkta planer i veckan. Ska dock på fest på fredag och jag ska faktsikt dricka hade jag tänkt, så det återstår att se om det kan bli något bra utav det. Det är ju dessutom en tema fest så ja för mig luktar det successs

men  jag är ju så förbannat trött, så jag ska inte ödsla mer tid på fel ställe.
   
It's not enough that we do our best; sometimes we have to do what's required

We make a living by what we get, we make a life by what we give.

just precis, ciao

Har ni någon gång hört talas om Fältteori i Gestaltterapi? Om inte så borde ni faktiskt ta en titta på det. Anledningen till att jag tar upp det är för att jag är så jävla trött på människor som tror sig äga stora delar av världen. Det fascinerar mig något att man faktiskt kan tro så högt om sig själv. EN människa är ju bara en ytterst liten del av återstående värld. Därmed inte sagt att en person är obetydlig.

Hur som helst är jag trött på människor som städigt söker bekräftelse på för mig fullkomligt orelevanta saker. Vissa saker är bara så onödiga att påpeka, jag säger pick your battles. Och ja här lyder förklaringen till varför

We're all given a finite amount of time in a day, and it's up to each of us to determine how to spend it. In relationships (with kids, with a spouse, and so on), we're faced with many conflicts everyday, and you may be tempted to fight through each of these conflicts, to ensure you get your way, to prove that you're "right," or maybe just because you feel challenged. But most experts agree: choosing your battles wisely is a much better way of life than battling out every disagreement.

Often we allow ourselves to get all worked up about things that, upon closer examination, aren't really that big a deal. We focus on little problems and concerns and blow them way out of proportion.

It's up to us to choose to either make a big deal or simply let it go, if you learn to choose your battles wisely, you'll be far more effective in winning those battles that truly are important to you.

Ideally, we'd all like to live in a conflict-free environment, where battles rarely, if ever, happen. And while it may seem like a stretch, getting to this point is really only a matter of figuring out what is really important to you, what is worth fighting for (and what's not), and, perhaps, being a little more open-minded and accepting of those around us.

Any fool can criticize, complain, condemn -- and most fools do. Picking your battles is impressive and fighting them fairly is essential.

JA det stämmer nog ganska bra faktiskt. Inte skrivit på länge, inte kännt mig direkt motiverad. Det händer inget nytt. Eslöv är elsöv, och kommer alltid vara elsöv. Samma människor, samma vardag, samma vänner, samma fiender. Alltså lagom tråkigt. Men jag har insett nu att det inte hjälper att påpeka det var och varannan dag.

Men i alla fall, för två helger sen, tror jag det var i alla fall, hade jag en riktigt rolig kväll. Jag träffade en del av det forna sunny teamet och let me tell you det var fucking great. Jag älskar att umgås med dom. Dom får mig att må så bra, deras inställning  är så jävla härlig. Lite tråkigt att vi träffas så sällan dock, men sen å andra sidan så gör det varje gång ytterligare lite mer speciell. 

Well anyway livet flyter på, jag sover bort halva dagen och sitter uppe halva natten. Men jag klagar inte, det får duga, at least for now. Eftersom vi är drygt 6 timmar före New York så håller Anna mig sällskap from time to time, aldrig fel I might add. Idag pratade vi gamla minnen och det svider nästan lite, för vi hade verkligen skitskoj. HAHA, jag kan inte förstå att vi var sånna bitches som vi faktikst var. HAHA vi var extremstöriga mot allt och alla. Kasta ner folks skor och nycklar i källaren, stirrade sönder alla ettor och tvåor, bokstavligt talat trakassera alla som gjort något dumt mot någon vi kände  haha. Ja jisses, det var tider det, alla bussturer, all skolktid som vi sependera på helt fel sätt, alla falbbnojjer på lektionerna. JA jag skulle inte byta bort den tiden mot världen faktiskt.
 
Det är rätt lustigt egentligen, vi uppskattar oftast inte saker när vi väl har dem. Istället tar vi dem förgivet, och sen när de på någon vänster försvinner blir vi totalt förkrossade. JA det är sickt, men det är så det är.

Hur som helst, så vill jag bara komma iväg nu. Jag vill få en riktigt bra värd familj någonstans runt New York, sätta mig på första planet dit och bara få en chans att prova på det jag för tillfället drömmer om. Det är inte så att jag tror att USA är något fantasi liv. Det är inte så att jag förväntar mig att saker ska bli lättare där, snarare tvärtom. Jag är bara nyfiken. Jag förstår inte människor som inte tar tillfället i akt och lever lite. Möjligheterna är så jävla många, man är faktiskt bara ung en gång och livet som tagit en drygt 18 år att bygga försvinner inte för att man väljer att spendera lite tid någon annan stans. Bara för att man bestämmer sig för att utforksa och uppleva lite betyder inte det att hela ens safety net här hemma försvinner.
 
Det värsta av allt är att jag vet till 100% att jag kommer älska det när jag väl kommit iväg. Även om jag kommer bli galen på Anna för att hon vill vi ska hitta på saker 24/7,  haha jag kommer bli extremt irriterad för att hon ringer och väcker mig och tvingar mig att gör mig i ordning för vi ska göra nått för hon får ångest annars. Hon kommer bli arg på mig för att jag vill sova bort mina dagar haha.  JA jag vet att hon bokstavligt talat kommer göra mig galen och vise verse, och det är just precis därför jag älskar henne. Det är bara sån hon är, hon tar varje tillf'älle i akt och jag längtar till den dagen då vi kan göra det tillsammans. Alla våra impuls kvällar här hemma i Sverige har varit great, tänk då när vi byter ut eslöv mot new york, när vi byter ut Sverige mot USA. 

Ja sinnes det kommer bli fucking awesome mina vänner, I can promise you that.
Så ja jag hoppas att alla håller tummarna för att jag ska komma iväg så fort så möjligt, så slipper ni mig och jag er





ja hur som helst så ska jag sova nu
vi hörs superstars vi hörs
ciao babes